Ett digitalt försvar

Det globala nätet gör att gränserna suddas ut mellan nationer och organisationer, mellan kvalificerade och icke-kvalificerade aktörer och mellan fred och konflikt. Cyberarenan blir ett viktigt område för staters och organisationers strider om makt, inflytande och åsikter.

Ett nationellt digitalt försvar

Ur ett nationellt perspektiv behövs ett cyberförsvar som skyddar den digitala territorialgränsen. Utan detta riskerar ett land att utarmas ekonomiskt, politiskt och säkerhetsmässigt. Detta cyberförsvar bör bestå av flera sammanhängande delsystem beroende på vilken del av svenska samhället som ska försvaras.

För att värna de mest skyddsvärda verksamheterna så arbetar FRA, Försvarsmakten och Säkerhetspolisen nära tillsammans. För att utveckla ett cybersförsvar mot de mest kvalificerade angreppen behövs framförallt tre komponenter som samverkar och förstärker varandra: signalspaning, skyddsåtgärder och motåtgärder.

Signalspaning

Signalspaning i det globala nätet är ett av de viktigaste sätten för att ta reda på hur angreppen ser ut och hur de fungerar. Förmågan att upptäcka dessa och kartlägga bakomliggande aktörer är centralt för ett nationellt cyberförsvar. Kunskapen kring angreppen används för att bygga upp kompetensen och tekniken kring skydds- och motåtgärder.

Angriparna investerar kontinuerligt tid och resurser för att kunna ta sig förbi befintliga skyddsmekanismer. Det gör det svårt att skydda sig mot angreppen utan kvalificerat stöd. Skyddsåtgärderna måste hela tiden utvecklas för att möta den tekniska utvecklingen och den förändrade hotbilden.

Motåtgärder

Det finns ett spektrum av motåtgärder som kan handla om allt från att konkret stoppa ett pågående angrepp i ett nätverk till att genom signalspaning spåra ett angrepp tillbaka till angriparen.